Även om det röda vinet tagit plats på Österrikes inhemska vinmarknad, är landet otvivelaktigt en vitvinsnation. Men det finns annat spännande som överraskar. Vad sägs om rosa bubbel på en nästan blå druvsort?
Idag satsar Österrike stort på mousserande vin. På hemmaplan kallas vinet sekt, liksom det gör i Tyskland, men fokus ligger på torra viner, inte den mer sötaktiga typen som produceras i grannlandet. Det finns dessutom en ny klassificering i Österrike som delar in produktionen och vinerna i tre klasser.
Basen utgörs av vintypen Klassik, vin som får tillverkas på egentligen vilken bubbelmetod som helst. Det enda kravet är att det ska ligga minst nio månader på sin jästfällning.
Sedan hittar vi Reserve och nu är det ena andra jäsning på flaska som gäller. Dessutom ska vinet ligga minst 18 månader på jästfällning.
Överst ligger Grosse Reserve och nu talar vi kvalitet från början till slut. Vinerna ska ha tydligt ursprung, druvorna får bara hämtas från ett begränsat område och en andra jäsning på flaska är krav, liksom att vinet nu måste ligga hela 30 månader på sin jästfällning, allt för att vinet ska få markerad syrlig ton och smakintensiv karaktär.
Österrikes bidrag till bubblet i vinvärlden har annars länge varit varianten tillika kuriositeten schilchersekt, ett rosa vin med bubblor sprungna ur den traditionella metoden. Alltså en andra jäsning på flaska. Samtidigt stannar merparten av detta bubbelvin inom landets gränser. Synd, för riktigt intressant är det med sin mycket höga syra och fina rödbäriga ton.
Vindistriktet Weststeiermark i sydöstra delen av landet är ett av Österrikes minsta distrikt. När det kommer till egendomligheter är det däremot kanske ett av de största. Här ska man inte missa just den lokala stoltheten schilcher, vinet framställt av den gamla druvsorten Blauer Wildbacher. Druvan röner visst uppseende inte minst då den ska vara den enda druvsort i landet som klarade sig undan vinlusens härjningar under slutet av 1800-talet och en av mycket få druvor med ljusrött fruktkött (druvan betraktas som grön). Men det stannar alltså inte vid ett stilla, fruktsyrligt vin.
När det kommer till mousserande är ovan nämnda schilchersekt en av de märkligaste varianterna, i synnerhet när vinet har en lätt rosa färg. Klockrent om man tittar på trendbarometern, men mycket osynligt om man befinner sig utom Österrikes gränser.
Förklaringen må vara enkel, produktionen är mycket liten, den lokala konsumtionen mycket stor, och konkurrerande viner inom rosévin- och mousserande vinsegmentet är gigantiskt där hela världen tävlar om konsumentens gunst. Men med tanke på hur landet lyckades övertyga världen om vinernas förträfflighet, trots glykolskandalen i mitten på 1980-talet i färskt minne, då några vinproducenter hällde glykol i vinet för att söta upp det, borde detta vara en formidabel succé.
Men det kanske är begreppet sekt som får många att tveka. Eller så väljer många konsumenter att hellre köpa ett stilla vitt vin på kryddstarka Grüner Veltliner istället. Må möjligen vara förlåtet, men en chans ska detta friska, läckert fruktiga vin ges, inte minst som matmousserande överraskar det och slår många kollegor runt om utanför Champagne på fingrarna.
Den första som tillverkade ett mousserande vin i Österrike var Robert Alwin Schlumberger, som redan 1846 lanserade sitt Vöslauer weißer Schaumwein, vitt mousserande från Vöslau. Att han tog initiativet till det som senare skulle bli en, åtminstone på hemmaplan, framgångsrik näring, var inte så konstigt. Han hade själv jobbat i Champagne, bland annat för vinhuset Ruinart, innan han flyttade till den österrikiska huvudstaden 1842.