Det är ett av Chiles svalaste vinområden. Men det är också ett av de mest spännande, hetaste om man så vill. I synnerhet som trenden går mot svalodlade vindruvor. Bienvenidos a Bío Bío.
Visst finns det vindistrikt som får igång en så där lite extra. Det kan vara gamla klassiker som fått en nytändning eller ett nytt vindistrikt i ett lite mer okänt land som plötsligt gör sig hört. Det är inte vanligt, men det händer. Å andra sidan när det händer, blir de extra roligt. Det är ju precis det som gör vinvärlden så intressant, att den hela tiden överraskar.
Central Otago i Nya Zeeland är ett sådant, Napa Valley i Kalifornien eller Villány i södra Ungern. Och förstås – Bío Bío, Chiles lilla distrikt en bra bit söderut från huvudstaden Santiago och de mer namnkunniga områden som Colchagua, Casablanca och Aconcagua.
Alla som varit i Chile överraskas av hur grönt det är, hur landet är så långt från den schablonbild vi har av det sydamerikanska landskapet som kargt, ökenlikt, ödsligt. Stora delar av det över 400 mil långa landet påminner mer om Norge än exempelvis Argentina med sina jättelika slätter. Det är svalt, bergigt och grönt, närmast klorofyllgrönt. Men det är inte bara det som överraskar, för kommer man ner en bit, till just Bío Bío, kan man också ganska snart konstatera, utan att tänja för mycket på gränserna, att vinerna som nu lämnar distriktet 50 mil söder om den chilenska huvudstaden Santiago de Chile är överraskande till sin karaktär. Överraskande för att vara från Chile.
Det är heller inte konstigt. Egentligen. Här råder nämligen helt andra betingelser för vinodling än i de områden som omgärdar huvudstaden där lejonparten av alla odlingar och vinerier finns. Det är ett betydligt mer kylslaget klimat i södra regionen, Bío Bío ligger dessutom en bit in i landet, mellan två parallella bergskedjor och har ett mer utpräglat inlandsklimat.
Här ställs vinproducenterna inför helt andra utmaningar. Traditionen har ju inneburit volym, varma dalar, högt skördeuttag och närmast optimala förutsättningar när det kommit till produktion av bra viner, prisvärda viner, sköna bordsviner som kanske inte lämna bestående intryck. Bueno, bonito y barato, var länge något de chilenska producenterna fick kommenterat när deras viner provades, alltså bra, bussigt, billigt. Inte så upplyftande för en vinnation som i mitten på 1990-talet började hitta ut på marknaden efter att landets styrts med järnhand av diktatorer.
Nya utmaningar med andra ord. Visst har Chile också gått från klarhet till klarhet när det kommer till kvalitet och detta inte minst när det kommer till vinproduktion i just svalare områden. Det känner man till på Cono Sur, en av landets i särklass mest intressanta vinproducenter. Som också hittat till Bío Bío och som idag gör en hel del intressant.
– Det är just det svala klimatet som är den stora utmaningen. Men också det som ger stora fördelar, säger Cono Surs vinmakare Adolfo Hurtado när jag träffar honom.
Han vet väldigt väl att behandla områdets råvara och gör ett flertal spännande viner, inte minst på Pinot Noir, en druva som klarar det kylslagna klimatet mycket väl. Samtidigt ska vi veta att landet inte direkt går under av värmebölja. Alla som någon gång åkt till Valparaíso för att bada, har helt klart åkt fel. De flesta chilenare skyr sin egen kust och åker hellre över till kontinentens östra sida.
Från Bourgogne till Bió-Bió – läs mer om den välodlade druvan Pinot Noir.
Stilla Havet ger mycket svala områden som är optimala för odling och håller man bara sig borta från de djupaste dalarna kring de varmaste breddgraderna, ja då vet man vad svalka ger för fördelar. Och nackdelar. Det är mer svårjobbat, det kräver andra, mer svårjobbade druvor och skördeuttaget blir alltid lägre. Exklusivt? Ja, om man skippar värderingen som ligger bakom begreppet och snarare tänker på exklusivt som i låg produktion.
Men det är inte bara Pinot Noir som odlas i området. Här hittar vi också den andra av Bourgognes ikoner, Chardonnay och en hel drös av vindruvor som trivs i svala miljöer: Riesling, Sauvignon Blanc, Gewurztraminer, många av dem mycket aromatiska till sin karaktär. Och på rödvinssidan ser vi att det dyker upp en del viner på Cabernet Sauvignon som ibland kan få en karaktär av den mer gräsiga Cabernet Franc, en grön ton. Men är det svalodlad Cabernet Sauvignon är det snarare legio än undantag och en smak vi börjar vänja oss vid.
Vad som är extra intressant med detta lilla sydliga område är, utöver vinerna, hur distriktet lyckats exponera sig utomlands, hur det förmått skapa ett internationellt intresse utöver det vanliga. Producenterna är få, vinerna i mycket små volymer, på exportsidan är de fortfarande ovanliga och med tanke på att Bío Bíos export endast täcker knappa procenten av landets totala export, måste man tillstå att man lyckats profilera sig rätt duktigt.
Men som ofta när det kommer till den chilenska vinnäringen är det framför allt premiumviner som lämnar landet för vidare transport. Så även när det kommer till Bío Bío.
Det är svårt att sia om framtiden, men den plattform man idag byggt ser ut att vara stadig. Vinerna som dyker upp mottas med stort intresse och så länge den svala trenden håller i sig, torde vi bara ha sett början på vad områdets producenter kan leverera.
Sedan får tiden utvisa om intresset svalnar eller om man lyckas utveckla Bío Bío till en referens som just Napa Valley i Kalifornien, Villány i Ungern och Central Otago lyckats göra.
Några av Chiles ikonviner kommer från Aconcagua, regionen som sträcker sig från havet till Sydamerikas högsta berg. Om du någon gång tar flyget från Chiles huvudstad Santiago till Mendoza i Argentin..
En rubinröd chilenare med lång eftersmak – där har du det senaste decenniets bästa vin. Åtminstone enligt den kände vinkritikern James Suckling och hans kolleger som smakat sig igenom 100 000 ..
