Nya världen har sedan vi började upptäcka deras viner byggt mycket av sin exponering på enstaka druvor. Sällan är det så tydligt vilken betydelse detta fått när vi blickar mot Nya Zeeland. Här regerar Sauvignon Blanc. Frågan är bara hur länge till.
Vi har ett år, en druva och en historia: 1973, Sauvignon Blanc och hur den senare sätter vinlandet på kartan. Vi hittar nämligen inget annat land där en druva dominerar så fullständigt. När vi pratar areal täcker odlingen av Sauvignon Blanc 20 000 av de 36 000 hektar det odlas på. Exporten av viner på samma druva står för 85 procent och produktionen är uppe i över 70 procent av den sammanlagda i hela landet.
Men det tar inte slut där, det är egentligen bara början. Ingen vinregion, nästan ingen vinproducent har råd att inte odla den. Dominant? Har påven en löjlig hatt?
Inte heller där tar det slut, för det är nu vi kommer till det riktigt intressanta. Landets producenter har inte bara lyckats ta kommando över produktion och exponering, de har också gjort den till sin. Det betyder att vinerna på Sauvignon Blanc idag är en referens hur vi uppfattar druvans karakteristik. Tidigare var det ju Loire som närmast allenarådande dikterade villkoren. Men det är historia. Och ställer man ett dito vin från Loire bredvid ett vin från låt oss säga Marlborough på Sydön, då säger alla att just det vinet är på Sauvignon Blanc. Men det andra? Det är få som känner igen.
Det är här storheten ligger, hur en kultur tar över, skapar en identitet. Och hur länge hade man odlat den i Nya Zeeland? Ja just det, sedan 1973… Hur kan det komma sig?
Visst är det en kombination av smartness i vinbutiken, men också i vingården.
– A piece of cake, säger Ian Marchant på Omaka Springs när jag träffar honom en eftermiddag i februari. Han syftar på att den är lätt att jobba med.
– Skördar du den för tidigt får du en grönpepprig ton som många gillar. Tar du den för sent får den mer tropisk karaktär som andra gillar. Om du däremot tar den i mitten, får du en blandning, som resten gillar. Det finns helt enkelt inga dåliga viner på Sauvignon Blanc.
Men att den dominerar så stort, kan inte det vara farligt. Tänk om vi tröttnar på smaken? försöker jag.
Njae, tröttnar kanske vi inte gör. Och gör vi det, finns ju den väldiga asiatiska marknaden som precis börjat få upp ögonen för den. Menar han och många andra jag hinner träffa under min resa. Men att de blivit världsledande på viner med Sauvignon Blanc för en annan sida med sig.
– Succén Sauvignon Blanc gör att vi tillåter oss själva att göra alla de där konstiga, querky vinerna som vi annars inte hade kunnat göra. Och det tror jag är viktigt, vi kommer nämligen behöva göra andra viner, förklarar Clive Dugal, vinmakare på Seresin.
Åter handlar det om ett om, om vi tröttnar, om vi säger nej tack, om vi återvänder till Loire. Men det är ett beteende som ska motas bort just med mer spännande viner, vildjästa, viner som ligger på fat, mousserande viner. En mångfald helt enkelt.
– Visst, folk ser Nya Zeeland som Sauvignon Blanc-land. Men då ska vi istället anta utmaningen och producera en mångfald, säger Richard Ellis på Greywacke.
En eftermiddag i vingården ser jag snabbt att de jobbar som de lär. Dels gör de ett vin på vildjäst, Wild Sauvignon Blanc, dels jobbar de med blends på samma druva, alltså att de tar druvor från olika växtplatser för att få komplexitet i vinet. För det är ingen som är trött på Sauvignon Blanc, ens i närheten av det. De vet verkligen vilket guldkorn de besitter och hur väl de lyckats förvalta det.
Inget vin är det andra likt – Läs mer om Sauvignon Blanc och dess alla smaker
Visst har vi inte minst i Sverige en tydlig bild av hur druvan uppträder i vinerna från Nya Zeeland. Det är en enorm aromatisk ton, intensiv krusbärsdoft, inslag av svarta vinbär, rabarber, citrus, gräs, nässlor, lime, äpple… ja, det tar inte slut. Många menar därför att den är svår att sätta till mat, att den lätt tar över hela matbordet. Men om man skruva ner doftpaletten, satsar på en enkelhet, rena, klara smaker med friskhet och mineralitet i första rummet, då blir det en annan sak. Eller som någon sa, mycket orättvist, att man helt enkelt slutar göra vinerna så nyzeeländska.
Jag tar med mig kommentaren när jag besöker Cloudy Bay, en av landets mer kvalitetsorienterade producenter och som ägs av luxuösa LVMH, Louis Vuitton Moët Hennessy. Där möter chefsvinmakare Tim Heath upp och under en fantastisk lunch med ostron och nygrillad fisk, och ett och annat glas vin på… Sauvignon Blanc, ger han sin syn på viner i stort och viner på dito druva.
– Vi vill göra de viner som vi gjorde innan vinerna här blev berömda. Lite som tillbaka till framtiden. Sedan är det alltid en styrka att veta vad man är bra på, menar han.
Samtidigt, fortsätter han, farorna är många och det krävs en öppen internationell marknad för oss att inse bredden, att vinerna kan vara så långt ifrån varandra att de inte ryms inom samma språkliga referensramar. Nu måste vi skriva nästa kapitel. Och det kanske är så, resonerar han, att framtiden heter Sauvignon Blanc, att det är den druvan som får ta över, alltså en vidareutveckling.
– Vi har absolut fortfarande plats för Sauvignon Blanc. Och det ska vi utnyttja. Inte minst för att den betalar våra övriga experiment.