Languedoc-Roussillon är Frankrikes största vindistrikt. Länge gjordes här framför allt billiga vardagsviner till de franska hushållen. Men de senaste 30 åren har produktionen förändrats och nu finns det både prestigeviner och prisvärda viner av god kvalitet från regionen. Sedan några år driver svensken Bruno Ohlzon vingården Domaine d’Escapat. Hit kan man komma, njuta av det sköna klimatet och bara koppla av eller plocka druvor och tillverka sitt eget vin.
Första gången Bruno Ohlzon körde uppför allén och såg den vackra huvudbyggnaden på Domaine d’Escapat kände han att det var rätt. Det var här han ville vara.
– Det var den enda vingården jag hade hunnit tittat på och jag var tvungen att låta hjärnan snacka lite också och inte bara gå på känsla. Så jag åkte runt i trakten och besökte några fler ställen – helt i onödan. Jag kunde inte släppa tanken på Escapat, förklarar Bruno.
Under morgonens hundpromenad går vi en lång tur runt ägorna. På en vacker plats uppe på höjden med utsikt över vinrankor och bergsmassivet Svarta bergen i bakgrunden stannar Bruno.
– Jag tog med mig en flaska vin, lite ost, satte mig ned, tittade ut över landskapet och frågade mig själv om jag kunde tänka mig att bo här även om ingen ville komma och hälsa på.
Hjärtat svarade ja och sedan några år tillbaka kombinerar han livet som fransk vinbonde i Languedoc-Roussillon med tillvaron tillsammans med sina barn på Södermalm i Stockholm.
Languedoc-Roussillon sträcker sig längs Medelhavets franska sydkust, från Provence till spanska gränsen vid Pyrenéerna. Regionen är stor med en areal på runt 245 000 hektar, vilket är ungefär en fjärdedel av Frankrikes totala vinareal. Fem procent av allt vin i världen produceras här. Landskapet är vackert, vilt och spektakulärt och 300 soldagar per år ger de bästa förutsättningarna för att odla druvor.
Ryktet som producent av enkla bordsviner grundlades under första världskriget då högavkastande druvsorter kunde bidra till att förse soldaterna med deras dagliga ransoner vin. Languedoc-Roussillon levererade länge billigt vardagsvin till sina landsmän. Men på 1970-talet började fransmännen att dra ner på mängderna för att istället dricka kvalitetsviner. Languedoc-Roussillons vinproducenter blev alltså tvungna att tänka om. De har idag lyckats skaka av sig sitt dåliga rykte och vinkännare runt om i världen har upptäckt att området numera producerar prisvärda, trevliga viner. Regionen dras inte med nedärvda traditioner som den förväntas leva upp till, utan har haft möjlighet att ta ut svängarna och experimentera lite mer än några av de traditionella prestigeregionerna.
Brunos vinintresse startade för nästan 20 år sedan då han bodde i Spanien. Han var hockeyproffs och spelade i spanska ligan.
– Innan dess tyckte jag egentligen inte om vin. Men jag hade druckit för dålig kvalitet tidigare. När jag fick testa bra viner och insåg hur det borde smaka kom nyfikenheten och intresset.
Han startade en vinimportfirma och sålde spanska viner till topprestauranger i Sverige. Så småningom började Bruno drömma om att köpa vingård. Efter lite efterforskningar bestämde han sig för att leta på andra sidan gränsen, trots att han inte pratade ett enda ord franska.
– Gårdarna var billigare här än i Spanien samtidigt som de franska vinerna har högre status, förklarar han.
Starten blev allt annat än enkel. De enda kunskaper Bruno hade om vinproduktion var det han hade läst i en bok på vägen ner. Väl framme möttes han av en nedstämd personal. Vinrankorna hade drabbats av svampangrepp och de var på väg att förlora skörden. Dessutom hittade han sin traktorförare utslagen av för mycket vin. Bruno, som precis hade lärt sig om sjukdomar, beordrade personalen att ge sig ut på fältet och bespruta.
– Jag kommer ihåg att jag tänkte: ”Det blir inte värre är så här. Jag håller på att mista skörden och min traktorförare är alkoholiserad.”
De lyckades mot alla odds att rädda skörden och producera vin. Då producerade gården enklare bulkviner. I dag har Bruno tillsammans med sin katalanska vinmakare Bertha utvecklat flera kvalitetsviner. Vinet Le Capitaine till exempel finns i Systembolagets beställningssortiment.
– Redan första året fick jag en utmärkelse i Le Guide Hachette des vins för min chardonnay, berättar Bruno stolt.
Domaine d’Escapat är inte bara en gård som producerar och säljer vin. Det är lika mycket en plats dit man kan åka och koppla av och njuta av omgivningarna. Där finns flera inredda lägenheter till uthyrning för en rimlig kostnad.
– Tanken är att det ska fungera ungefär som en fjällstuga. Hit kan man komma, bo och sköta sig själv. Antingen lagar man egen mat eller så hjälper vi till att ta hem catering från någon av de närbelägna restaurangerna, förklarar Bruno.
De som inte vill ägna sig åt att plocka vindruvor och producera sitt eget vin kan koppla av vid poolen eller åka på utflykt till någon av de närbelägna byarna. Ungefär en timme bort ligger Medelhavet och flera små pittoreska badorter. Medeltidsbyn Cité de Carcasson med dubbla ringmurar, tinnar och torn finns med på Unescos världsarvslista och ter sig som hämtad ur en saga om riddare och oskuldsfulla prinsessor. Den som vill göra något mer äventyrligt kan ta en mountainbiketur, vandra på lederna i närheten eller göra en visit i underjorden. Languedoc-Roussillon har ett av Frankrikes största grottsystem med flera grottor och bergrum som är öppna för besökare. En självklar ingrediens i vistelsen är vinprovningen där Bruno själv står som värd. Han berättar underhållande om vinerna, tankarna bakom, eller hur det unika vinet med en lätt rökaktig smak blev till av ett misstag.
Under besöket på gården, en vecka in i oktober, är det fortfarande riktigt varmt på dagarna, men friskt och krispigt i luften under morgonpromenaden. Bruno bjuder in gästerna att förse frukostbordet med solvarma fikon från trädet utanför fönstret eller söta nyplockade tomater från köksträdgården. På Domaine d’Escapat finns njutning för både gom och själ. Stillheten och lugnet blir påtaglig innan det är dags att ge sig ut på dagens arbetspass bland vinrankorna.
Ytterligare information om Domaine d’Escapat hittar du här.
Av: Åsa Larsson
Foto: Magnus Sundberg