Gigondas – terroir hellre än marknad

Vinguiden besöker Gigondas i södra Rhône och upptäcker stora viner från ett vindistrikt som borde vara vida mer känt. För så bra är vinerna, så väl förvaltar man råvaran, att appellationen borde nämnas i samma andetag som Frankrikes stora.

Efter att ha förförts av Tavels rosa viner och Liracs mångfald på Vinguidens resa i Rhône, har turen kommit till Gigondas, ett ganska okänt vindistrikt i nordöstra delen av södra Rhône. Distriktet omsluter den lilla byn med samma namn som ligger en bit upp mot bergen. För nu är vi i ett bergigare område än västra sidan, där de små vingårdarna får större betydelse. Det märks – inte minst – när man talar med producenterna.

– Vi tror på terroir, inte på marknadsanpassade viner.

Det förklarar Henri-Claude Amadieu på egendomen Domaine Pierre Amadieu. Vinhuset är det första som möter en när man kommer inkörande mot byn och det känns närmast som en programförklaring. Henri-Claude brinner nämligen inte bara för vin, utan även för Gigondas som appellation, och ger oss varsin bok om distriktet. Inga egenintressen här inte, utan hans vision är att Gigondas ska hamna på kartan, för sina viners skull.

Okänt distrikt med bästa betyg

Visionen har han med rätta. För detta må vara en okänd appellation för många och det bästa betyg Gigondas kan få är när vinkännare säger att kvaliteten på vinerna är i paritet med vinerna från Châteaneuf du Pape. Men det finns ett grundläggande fel i den bedömningen. Man glömmer att i Gigondas gör de sina viner, viner med en delvis annan karaktär. Nog så viktigt. Förklaringen är enkel, och den kommer åter från Henri-Claude Aamdieu.

– Bergen är viktiga för våra vinner, för vingårdarna, det är bergen som ger oss identitet. Det som också markerar vår identitet är Grenache, västnorrläge, de bergiga vinodlingar och allt vad detta innebär för vinet.

Här upphör alltså alla jämförelser med andra distrikt. Gigondas är och förblir unikt och terroir är helt avgörande. Samtidigt har detta distrikt präglats av lokal konsumtion, att det levt sitt eget lilla liv under flera århundranden. Andra mer kända diton har kanske legat bättre till, varit föremål för handel, för stora marknader som var vanligt tidigare. Det var först när järnvägen kom som producenterna kunde börja göra affärer, vilket vinbönderna i området alltså inte gjort i mer än 100 år.

– Tidigare gjorde man sitt Grenachevin för familjen och konsumerade allt, det var ett vin per familj. Men i takt med att vi blir mer kända, experimenterar vi. Idag är vi så pass lekfulla att vi till och med gör Single Vinyard-viner.

Samma vin med bättre pris

Det finns mycket kvar att göra. Att hela tiden bli jämförd med ett annat distrikt är inte bara positivt. Det blir lite som samma vin, bättre pris. Unikheten går förlorad och Gigondas är verkligen mycket mer värt än så.

Och visst ligger det mycket i vad Henri-Claude säger:
– Här samarbetar vi, vi är som en enda lycklig familj där alla har koll på alla. Det har att göra med att vi är så små och måste hitta något som gör oss konkurrenskraftiga.

När Vinguiden sedan ska vidare till nästa producent, Domaine des Bosquets, hänger Henri-Claude Amadieu med, för han, som han säger, ”vill lära sig ännu mer om Gigondas”, ord som förstärker hans vision och hans uppriktighet.

Julien Brechet som är son i ägarfamiljen tar emot i vineriet. Vi tar oss först runt i odlingarna, de slingrande vägarna som tar oss allt högre upp. Känslan av traditioner blir mycket tydliga när vi når gamla vingårdar upp mot bergen, de knotiga stockarna, den torra jorden. Allt detta som ger de karaktärsfulla vinerna.

Rött vin i fokus

Det är rött vin i fokus, endast en liten del är rosé. Vitt vin tillåts inte inom distriktet, men det är inget som hindrar Julien med entourage.

– Vi gör ett vitt vin, men under Côtes de Rhône-etiketten. Tanken är att visa myndigheterna att vi också kan leverera fantastisk bra vita viner. Nu har vi satt bollen i rullning. Fler och fler producerar spännande vita viner i området.

Annars producerar man några av Gigondas bästa röda viner. Kraftfull med elegans, mineralstinna med fin fruktig ton och med lång eftersmak. Överraskande bra, helt enkelt. Och med unik karaktär. Förutsättningar Henri-Claude Amadieu nämnde, sluttningar, gamla stockar, jordmån, är det som ger de säregna, mycket tilltalande vinerna. Och druvan, förstås.

– Grenache är södra Rhônes Pinot Noir.

Mer än så behöver inte Julien Brechet säga. Hela hans kroppsspråk visar att det är en liten juvel de har och som de förvaltar mycket väl. Grenache, druvan som tidigare ansågs ge oxiderade viner med blek färg, ointressanta viner. Både Julien Brechet och Henri-Claude Amadieu, bevisar raka motsatsen.

Mer om Rhone:
Reportage: Rhône – mångfald med hög kvalitet
Reportage: Lirac skriver nytt kapitel
Aktuellt: Diffust vinområde med stor potential
Vintips från Rhône
Webb-tv: Senaste nytt från Gigondas
Podcast: Resan till Rhône

Skrivet av: Johan Franco Cereceda