Lite så har det blivit, att champagnen Krug lovordas av de som i alla fall anser sig vara vinkännare. Men vi andra kan också älska bubblet. Oavsett pris. Och bli lite av vinsnobbar på köpet.
Få varumärken har sådan exklusiv klang som champagnen Krug. Kanske är det endast klockan Patek Philippe, båten Riva eller, möjligen, kaviaren Beluga som kan mätas med denna exklusiva superchampagne. Kanske.
Det finns ju ett klassiskt talesätt, förmodligen myntat av Krugs marknadsavdelning: Det finns champagne, och så finns det Krug.
Samtidigt, det är svårt att inte hålla med. Har man väl fått upp smaken för bubblorna, är man gärna fast i Krugträsket. Och värre saker kan ju hända. Det är ju heller inte konstigt med tanke på de kvalitetsanspråk champagneegendomen har.
Redan om vi börjar i Champagne, vet vi att här görs ett vin som inte har sin motsvarighet någon annanstans. Champagne har ju en status andra vindistrikt bara kan drömma om. Högsta lägstanivå, högsta högstanivå och bäst däremellan. Alla som älskar vin, älskar, nej, avgudar champagne. Men detta har ju inte kommit gratis. Och att säga att förutsättningar spelar champagneproducenterna i händerna, är respektlöst. Det gäller ju att veta att dra nytta av fördelarna.
Det kan man på Krug. Med råge. Firman tillhör den exklusiva skaran företag inom ramen för LVMH, lyxkoncernen Louis Vuitton Moët Hennesy och bara det ställer stora krav. På kvalitet, aldrig på volym. Det passar Krug bra, med sina endast 20 hektar i Champagne, är produktionen återhållet minimal, trots att man jobbar med flera odlare i området som ser det som ett ärofyllt uppdrag att ha Krug som samarbetspartner. Och ju exklusivare det blir, desto mer sjunker volymen. Marknadstekniskt ett genidrag eftersom priserna höjs i samma ögonblick. Mycket.
Clos de Mesnil är kanske det mest berömda vinet och till det hämtas druvorna från den lilla vingården på knappa två hektar med samma namn. Att produktionen är försvinnande liten vet varje champagneälskare av rang, likaså att priset är högt, motsvarande omkring 6 000 kronor på den internationella vinscenen. Detta är ju ett vin som har närmast mytiskt renommé och alla som provat det instämmer nog om den upplevelse det är att ta sig en klunk Clos de Mesnil eller två. Snäppet värre, i exklusiv produktion, är Krug Clos d’Ambonnay där druvorna kommer från en vingård som är på 0,68 hektar. Nu är vi uppe på 15 000 kronor flaskan. Men vinet säljer slut så fort det landar i vinbutikernas förhall.
Krugs sammanlagda produktion är mycket liten, vi talar knappt 700 000 flaskor per år. Och visst är man ödmjukt medveten om sin egen förträfflighet.
– För huset Krug är njutning bortom all känsla av perfektion och förutsägbarhet, säger också Olivier Krug när Vinguiden sluter upp på exklusiv provning.
På bordet står Krug Grande Cuvée, som är egendomens ingångschampagne, några årgångar och till sist Krug Rosé, ännu ett mytomspunnet vin. Det är lätt att konstatera att vinerna är gigantiska i sin subtila karaktär, enastående och i det närmaste utan motsvarighet. Det handlar i mångt och mycket om att ta vara på förutsättningarna som finns i form av terroir, men också att skapa sig dem, hitta de bästa vingårdslägena, veta att skörda i exakt rätt tidpunkt, förstå blandningens förtrollning, alla processer under vinifieringen, något också egendomen gjort alltsedan det grundades 1843 av Johann-Joseph Krug, liksom idén om vilket vin man vill göra.
Rent tekniskt går det till så att samtligt vin jäser på gamla fat av mindre modell. Man undviker den malolaktiska jäsningen, alltså då vinets äppelsyra omvandlas till mjukare mjölksyror, för att bibehålla så mycket syra som möjligt, vilket också är hemligheten bakom lagringspotentialen och friskheten i vinerna. Efter detta ligger vinerna minst sex år på jästfällningen för att få så mycket karaktär som möjligt. Vissa viner ligger ännu längre.
Det är naturligtvis inte så enkelt som det låter. Varje del i processen, allt från kloner på vinrankorna, jordmånen, uppbindningen, beskärningen, skörden, vinifieringen, lagringen är minutiöst planerad. Inget lämnas åt slumpen. Inget.
Men så ligger man också i en egen division. Inte bara i Champagne, utan när det kommer till varumärken generellt. Något som också visar vilken enorm ansträngning som ligger bakom arbetet där kvalitet alltid sätts främst.
Då får det gärna kosta.
Ibland hör vi ”Krryg” med ett skorrande r, ibland ett hårt, närmast aggressivt ”Krog”, med tyskklingande avslut, med vad gäller?
Både och, om man så vill. Men åter vill snobbarna gärna visa att de kan mer än andra och säger då gärna Krug med tyskt uttal, bara för att visa att de känner till att egendomen skapades av tysken Johann-Joseph Krug.
I Krugs hemland, alltså Frankrike, säger man ”Krryg” med det karakteristiska franska skorrandet. Fransk chauvinism? Absolut. Samtidigt är det väl minst lika rätt. Egendomen har ju funnits i över 150 år i landet.
Vad Olivier Krug säger? Han är ju fransman.
Namnet Barons de Rothschild är ett mycket välkänt och respekterat namn, som producerar ikoniska premiumviner i flera världsdelar. Vem har inte hört talas om exempelvis Chateau Lafite, Mouton Cadet, ..
På midsommarafton ska man ju hoppa över sju gärdsgårdar och plocka sju sorters blommor att lägga under huvudkudden. Frågan är om man även ska dricka sju sorters vin för att garantera drömmar om sin ..
Det är inte lätt att vara störst, att spela i en egen division. Som vinproducent blir man skeptiskt bemött, för inte kan väl volym också ge kvalitet? Jo det kan det, om man vill. Och det vill man på..
Tänk dig en hel mässa en hel dag med bara bubbel. Det blir verklighet den 5 oktober i Göteborg. Provsmaka underbar champagne, cava, crémant och prosecco. Har du bråttom finns det speedtasting. Intre..
