Inte en utan flera spännande druvor. Det kännetecknar vindistriktet Vinho Verde i norra Portugal. Eller vad sägs om Alvarinho, Loureiro, Avesso… för att bara nämna några? Storheter tillsammans, men också storheter för sig.
För något år sedan satt jag som juryordförande i tävlingen Albariño/Alvarinho al Mundo, en vintävling där vi var tio vinprovare som skulle kora det bästa vinet gjort på druvan på modet, Alvarinho. Allt skedde blint och vi provade sammanlagt över 200 vita viner med frisk syra, komplex karaktär och massor av spännande tropisk frukt. I topp placerade sig flera viner från Vinho Verde.
Förvånansvärt? Både jag och nej. Nej för att druvan har sitt naturliga habitat i detta område på den iberiska halvön mot svalkande Atlanten. Ja för att det vi fann i vinerna var en enorm komplex karaktär med lång, smakintensiv eftersmak och inte bara lätta gröna toner i viner med låg alkohol. En kursändring helt enkelt. Möjligen välbehövlig, men framför allt fick det eko i internationell press.
Även på hemmaplan, här i Sverige, har druvans rykte nått nya höjder, liksom vinerna generellt från området.
– Jag tycker mycket om Vinho Verde! Jag gillar när vinerna är riktigt seriöst gjorda med koncentration från äldre stockar och låga skördeuttag. Men det kan också vara supergott även när vinerna är enklare med låg alkoholhalt och lite sprits och sötma i smaken. Det viktiga är att vinerna är välgjorda.
Det säger Margareta Lundeberg på vinimportfirman Handpicked som är en av dem som jobbat längst med viner från Vinho Verde. Och som uppenbarligen har koll på läget.
Att det produceras viner i toppklass i Vinho Verde vet vi visserligen sedan länge, men nu träder ett komplexare vin fram. Tacka Alvarinho för det? Nix, verkligen inte enkom även om denna gröna lilla druva med tjockt skal krattat manegen.
– Loureiro och Alvarino är ju kända för att göra bra viner som både klarar lagring och är otroligt matvänliga. De finns en härlig elegans i båda vinerna, fortsätter hon och tillägger raskt:
– Arinto är ju en annan portugisisk druva jag gillar ”big time” men den har jag ännu inte sett att man gör som endruvsvin i Vinho Verde.
Med andra ord, det finns mer att vänta och att förvänta av det nordliga vindistriktet. Och den som väntar på något gott… Redan nu ser vi dessutom endruvsviner på Loureiro, otänkbart på den internationella arenan för bara några år sedan då den i praktiken var okänd utanför iberiska halvön. Men i takt med att fler intressanta viner släppts på den gröna utmanaren till Alvarinho, blir intresset allt större. Och jag har hört fler än en gång hur framför allt sommelierer gått i taket av hänförelse när den slås upp i vitvinsglaset.
Men hur kommer det sig att dessa druvor och dito viner nu nått sådan kultstatus?
– Syra, syra, syra och så mineralitet och aningen tropisk ton med citrus och lime. Låg alkoholhalt är vanligt och trots att druvorna har olika karaktärer är syran en gemensam nämnare för alla tre, menar åter Margareta Lundeberg.
Vi ser att vintrenden svängt. Borta är vurmen för alkoholstarka viner med intensiv fatkaraktär. Nu, i synnerhet under sommarmånaderna, är det ett frivolt vin som gäller, men fortfarande med karaktär, unika toner med tydligt ursprung. Ungefär som trenden i stort.
– Det är också väldigt kul med viner på annat än Chardonnay, Sauvignon Blanc och Riesling som är de vitvinsdruvor man mest hittar på vinlistorna runt om i Sverige. Vinerna från Vinho Verde är så bra till mat!
En fråga som dykt upp den senaste tiden är om producenterna i Vinho Verde ska fokusera på druvrena viner, alltså göra druvtypiska viner med en druva i fokus istället för blends. Men det finns ett motstånd, mångfalden skulle försvinna eller ta andra riktningar och så skulle det generiskt förträffliga enklare vinet vara ett minne blott.
Visst är det spännande med påtaglig druvkaraktär i vinerna, men distriktet är tillräckligt stort för att kunna ha både och, istället för att riskera varken eller.
– Jag förlitar mig på vinmakaren vet bäst. Ibland är blends hur bra som helst och ibland är det bra att låta druvan skina på egen hand som man ofta gör med Loureiro och Alvarinho. När det gäller enklare Vinho Verde tror jag nog att det är bra med blends.
När de första vinerna på i synnerhet Alvarinho började dyka upp på den svenska marknaden blev vinet en snackis. Här var något annat än lätt spritsigt med fina gröna toner, det var mer komplext och med fina tropiska toner.
Det var lätt att tro att vinerna skulle konsumeras på samma vis, alltså till lättare mat eller på terrassen en ljum sommareftermiddag. Och framför allt: vinet skulle konsumeras så fort som möjligt. Nu kommer emellertid nya rön och de säger unisont att ett riktigt bra vin från Vinho Verde, oavsett om det är Loureiro eller Alvarinho, går att lagra. Så glöm ängsligheten och testa.
Det har Margareta Lundberg på Handpicked i alla fall erfarenhet av:
– Jag har provat en Loureiro från 2002 och den var fantastisk! Smakade så att man kunde förvänta sig ytterligare flera år utveckling vilket var otroligt förvånande. Det var ett komplexare vin med flera dimensioner och även om frukten lagt sig bar den fortfarande upp syran perfekt.
Fotnot: I Vinho Verde tillåts följande gröna druvsorter för vintillverkning: Alvarinho, Loureiro, Avesso, Arinto, Trajadura, Avesso samt Azal
Arinto odlas framför allt kring den portugisiska huvudstaden Lissabon, i Bucelas precis norr om staden och vid Atlantkusten. Men vi hittar den även i Vinho Verde och Bairrada i norr och Alentejano i..
Svenskarnas kärlek till italienska viner fortsätter vara stark. Landet har över en fjärdedel av marknaden på det svenska monopolet då drygt 56 miljoner liter italienskt vin inhandlades på Systembola..
Inte helt olik riesling smakmässigt, men med mer fyllighet. Albariño har inbjudande smak av päron och färsk ananas, blommig doft och frisk, aptitretande syra. Iberiska halvöns främsta vitvinsdruva h..
1. Portugal är känt för sitt vita vin, Vinho Verde, som betyder ”grönt vin”. Men vinet är alltså inte grönt, till färgen. Utan grönt betyder i det här fallet, ungt. Ett ungt olagrat vin. 2. Om det p..
