Näsa för Malbec

Argentinsk storhet, het som solen, och nu kommer det bättre och bättre viner på druvan. Vi pratar förstås om Malbec. Och då gör vi det extra gärna med Silvia Corti.

Malbec är ju en gammal druva från Bordeaux. Men i takt med att vinlusen åt sig genom Bordeaux vingårdar, lämnades den åt sitt öde. I princip. För när det väl började nyplanteras igen, kring 1900-talets början, då var det många vinproducenter som hellre satsade på fab three: Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc.

Men alla har inte samma inställning som snobbarna i Bordeaux och ganska snart stod det klart att Argentina var det land som satsade mest och tveklöst bäst på denna spännande druva, för det är den, spännande. Den ger i sina bästa stunder intensivt fruktpackade viner, lagringståliga med riktigt fin balans. Och börjar man nu odla den på hög höjd, ja då kan vad som helst hända.

Vinguiden hade turen att för något år sedan träffa Silvia Corti på firman Argento. Man ska nog inte underskatta hennes betydelse för vare sig firman eller Argentina som vinland i stort, Malbecaficionada som hon är uti fingerspetsarna. Men det är klart, har man sin huvudverksamhet i Mendoza, Argentinas bästa vinregion, och de små områdena Luján de Cuyo och Maipú, är det mer än naturligt med vurmen för denna blå druva.

– Om jag tvingades att välja en enda druva att göra ett vin på skulle det tveklöst bli Malbec. Som argentinska älskar jag druvan. Dessutom, här i Mendoza har vi de allra bästa förutsättningarna för den, är numera närmast ett klassiskt citat från henne.

Visst har denna mörkt blå druvsort blivit Argentinas nationaldruva. Idag producerar landet det ena mästerverket efter det andra, vilket har gett utrymme åt detta spännande land på vinkartan. Men samtidigt betonar Silvia Corti att vinlandet Argentina är bra mycket mer än en druvsort. Det läggs idag stor vikt vid terruño, det spanska ordet för terroir: jordmån, klimat, läge och hur druvan upptar allt detta.

Silvia Corti är huvudvinmakare på Argento, en vinfirma som innehar vinodlingsmark på smått ofattbara 1 000 hektar. Vad som idag blivit allt viktigare än storleken på vingården är att förstå växtplatsen men också hur vinet ska kunna uttrycka detta. Det kan tyckas som en självklarhet för många, men så är inte fallet för lejonparten av vinproducenterna i det vi brukar kalla Nya världen, allt länderna bortom Europa.

Argento och Silvia Cortis vinmakarfilosofi har alltid utgått från att det går att skapa intressanta, komplexa och balanserade viner genom att blanda druvor från vingårdar med olika profiler när det kommer till hög höjd, jordmån, olika växtlägen och klimatologiska förutsättningar. De hämtar också sina druvor från de små vinområdena Agrelo, Tupungato, de ovan nämnda Maipú, Luján de Cuyo samt San Carlos, samtliga i Mendoza, där klimatet och förutsättningarna skiljer sig mycket åt regionerna emellan. Samtidigt går visionen mer och mer mot single vineyard-viner där det specifika ursprunget ska ge vinerna den unika karaktären.

– Om vi jämför med några av världens mest kända vindistrikt är Mendoza bland de högst belägna. En bra förutsättning som vi nu utnyttjar mer och mer, förklarar Silvia Corti.

Det finns en tydlig vision som gärna stavas Malbec, men där ursprunget nu avgränsas ytterligare för att ge än mer komplexa viner. Hög höjd har kommit att spela en stor roll, inte minst då temperaturvariationen är mycket hög under dygnet, så kallad diurnal variation. Detta har kommit att bli lite av ett modeord i vinfilosofin världen över, men detta är relativt ny kunskap som måste smältas. Redan idag ser vi emellertid resultatet, ibland omedvetet, när vi provar viner från trakter som Mendozas höga höjder. På Malbec.

Skrivet av: Johan Franco Cereceda