Konsumentvänligt bubbel verkar vara de italienska vinproducenternas framgångsrecept. Efter Franciacorta, Lambrusco och Talento som gick helt ok, slog man över till Prosecco, som slagit världen med häpnad. Och nu kommer nästa bubbel.
Hört talats om Pignoletto? Nej, trodde väl det. Men lägg namnet på minnet, för det kommer och det kommer stort. Det vet vi på Vinguiden. Vi var där för någon månad sedan. Där? Ja, i Bologna med omnejd, för det är där det tillverkas Pignoletto.
Men vad är då Pignoletto, en druva, ett område eller ett vin? Allting, faktiskt. Men vi tar det från början.
Vi landar i Bologna i norra Italien. Staden är känd för sin arkitektur i terra rossa och sin vänsterorienterade befolkning, sin mat och för att inneha Europas äldsta universitet. Staden kallas inte utan anledning för den röda, den feta, den lärda. Men det är maten och vinet vi är här för denna gång. Och raka spåret från flygplatsen hamnar vi en bit utanför city, närmare bestämt Trattoria Amerigo 1934 där flera klassiska rätter serveras. Den stjärnbeströdda restaurangen visar också sin riktigt goda sida då matchningarna med det lokala vinet är riktigt elegant. En av anledningarna till det stavas Pignoletto, vinet från området och druvan med samma namn.
Men det här med namn och ursprung är knepigt. Pignoletto är egentligen mer ett vin och ett område. Mindre en druva. För det är faktiskt druvsorten Grechetto vi talar om, möjligen en klon, en variation, Grechetto di Todi, egentligen Grechetto Gentile. Tidigare ville man att denna druva helt sonika skulle byta namn till Pignoletto för att visa på dess unika karaktär, men så kom man på andra tankar.
– Det är bättre att kalla vinet för Pignoletto, annars skulle det bli alltför komplicerat.
Det säger Francesco Cavazzi Isolani, vinproducent och dessutom ordförande i vinrådet för Colli Bolognesi, alltså det forum som sätter reglerna för vinproduktionen i det övergripande vinområdet.
Det finns två områden, DOCG Colli Bolognesi Classico Pignoletto och DOC Pignoletto, som har namnet inbakat i ursprungsbeteckningen. Det innebär att man gör vinet Pignoletto på druvan Grechetto.
Men snurrigheterna slutar inte där. Man kan nämligen göra alla slags vita viner på druvsorten, också det under namnet Pignoletto. Det kan vara allt från torrt stilla, till sött bubbel. Men det mesta och kanske det bästa är trots allt bubbelvinerna, i synnerhet de torra med en lättare bubbelkaraktär, det som går under det internationella bevingade ordet petnat, alltså pétillant naturel, vilket innebär att vinet inte är utjäst när det korkas igen utan får jäsa klart i flaskan.
Det spännande under middagen på klassiska Amerigo 1934 är att pignoletton slår följe till i stort sett alla rätter. Och de är många. Och goda. Både vinerna och rätterna. Vinerna kommer också mycket riktigt i sina olika uttryck, stilla, torra, bubbel, petnat och en lite sötare mot slutet. Gott så.
Men är då tanken att detta vin ska ge proseccon en match?
– Nej, naturligtvis inte. Det kan det aldrig göra, produktionen är en bråkdel av produktionen av Prosecco. Vi ser det mer som ett komplement, säger åter Francesco Cavazzi Isolani.
Komplement är ett bra ord i sammanhanget, inte minst när vi förtjusas över den torra varianten av pignoletton med mjuka bubblor. Det vinet kommer, om det kan armbåga sig in på marknader där proseccon redan satt agendan, att bli ett mycket uppskattat alternativ då vinerna har en rejäl elegans, skön syra, bra med frukt utan att ha proseccons oefterhärmeliga sötma i botten. Det är heller inte dyrare.
Dagen efter är det så dags att besöka vingårdarna. Det är fortfarande höst i luften även om vi ser snö på vägen upp. Tidigare i veckan hade det tydligen snöat och idag är det ovanligt varmt för att vara veckorna för jul. Hela fem grader i vingården. Men marken är fortfarande lerig efter regn, något man annars saknat detta år och som ställer till det.
– Vi tappar rejält i produktion detta år. Det är synd, inte bara för att vi gör en storsatsning på den internationella marknaden, utan för att vi nu tvingas tömma våra lager, förklarar Giorgio Chiarlo på Tenuta Santa Croce.
Ja, ska man ta upp kampen som ett angeläget alternativ till Prosecco, kan man inte erbjuda ett vin som redan innan beställningen är på väg att ta slut. Men det är en långsiktig strategi vinproducenterna gett sig in i. Diskussionen om namn på druva respektive vin, föranleddes av en analys hur producenterna av proseccon skyddade bruket av druvan Glera och på så vis också la beslag på namnet Prosecco, som alltså är ursprungsskyddat. Tidigare kallade många producenter sitt bubbelvin för prosecco, eftersom det var det tidigare namnet på druvan Glera. Idag får prosecco bara tillverkas inom visa avgränsade områden och den enda tillåtna druvan är Glera.
Alltså, skydda ursprung, göra ett unikt vin som når ut internationellt, två riktningar som är av största vikt för vinmyndigheterna i Bologna.
Och nu står vi där, inför en stundande lansering internationellt. Men producenterna visar överraskande ödmjukhet och ser mer ut att hålla tummarna att vi ska gilla vad vi ser när det ställs fram över 100 viner med Pignoletto-märkning. En metodisk genomgång visar också att första intrycket fortfarande håller i sig: bäst är de torra vinerna med närmast frivola bubblor, sedan kommer de stilla likaledes torra viner som uppvisar fin komplexitet och därefter torrt vitt med mer massiv bubbelkaraktär. Bättre än Prosecco? Stundtals milsvitt bättre, framför allt mer originellt, mer personligt, det är fortfarande små produktioner vi talar om, men också med tydligt ursprung. Kul bara det.
För det är något visst med de där mjuka bubblorna och i området har man alltid föredragit viner med bubblor i. Lambrusco är ingen tillfällighet, men spenderar man samtidigt en vecka i Bologna och provar olika viner till alla de fantastiska lokala rätterna som lagas, dyker det upp ett och annat bubbel även på andra blå druvsorter, både Sangiovese och Barbera. Det roliga med det? Att det fungerar fenomenalt! Bara man vågar, bara man inte låter sig hindras av sina tidigare erfarenheter av rött bubbel som på den svenska marknaden av någon obegriplig anledning alltid varit sött.
Bubbel kan de i Bologna och visst kommer Pignoletto att överraska en och annan konsument. Och lyckas man bara ta någon procent av bubbelmarknaden från sina norditalienska konkurrenter och grannar, ja då är lyckan gjord.
