Spaniens ledande vindistrikt har idag fått större konkurrens än någonsin tidigare. Men är det något som känns ouppnåeligt för andra vindistrikt är det just Riojas klassiska sida, de lagringsbara vinerna, traditionen och många mycket, mycket gamla årgångar i källaren.
Rioja är ett av världens mest kända vindistrikt. De som säger sig känna till Rioja, associerar till nästan 100 procent Rioja med vin, röda viner, lagringsbara viner, klassiska viner. Inget annat distrikt i världen är så förknippat med vin som just Rioja.
Samtidigt är det få som vet något annat om distriktet som egentligen är en region. (Återkommer om detta.) Så varför åker man till Rioja? Jo, enkom för vinet. Detta är nu inte bara bra, det vet man från producenthåll och från vinmyndigheternas sida. Att världens mest spektakulära vinarkitektur därför återfinns i Rioja är en naturlig följd av vinnäringens strävan efter att sätta området på kartan, inte bara vinkartan.
När Marqués de Riscal lät Frank Gehry, den berömda kanadensiska arkitekten som ritat Guggenheimmuseet i Bilbao, också rita deras nya bodega, blev detta en vändpunkt i vinhistorien världen över. Plötsligt tornade en makalös byggnad upp i den gamla byn Elciego, en skapelse som mer liknande en svärm silverfärgade, jättelika skalbaggar som precis skulle flyga vidare mot andra spännande upptäckter.
Frank Gehrys favoritmaterial, titan, blänker och ger bodegan ett närmast mytiskt sken. Sensationen var bara förnamnet. Att sedan förlägga ett av landets lyxigaste hotell, spa och restaurang inom väggarna var naturligtvis ett genidrag. Idag är Marqués de Riscal en av världens mest besökta vinegendomar.
Det dröjde inte länge innan andra vinproducenter lät bygga det ena spektakulära vineriet efter det andra. Och plötsligt, efter spaltkilometer i press, kom en helt annan publik att besöka Rioja som tidigare endast besökts för sitt vin.
Men om vi hittar tillbaka till vinet vet vi att distriktet står sig. Efter att ha insett att tiden höll på att springa ifrån stilen många producenter jobbade med, skapades det Moderna Rioja. Dels var det en motreaktion mot det traditionella (ironiskt nog ofta av de klassiska producenterna), dels en marknadsanpassning. Ville man öka sin marknadsandel på den globala marknaden, var man också tvungen att anpassa sig.
Det gjordes därför en hel del spännande vin, modernt med mycket fruktig ton, mindre ek, strävare, fylligare och med mer strävhet. I mitten på 1990-talet kallades dessa för Reserva Esepcial och andra generationens moderna viner fick namn som Cirsión, Dalmau, Calvario. Initialt kom en reaktion: vinerna var för dyra och många av vinerna hade ingen ursprungstypiskhet. Dessutom, Riojas stora fördel när vinerna inhandlades, att de kunde konsumeras samma dag, föll bort. Vinerna var exempel på dito som släpptes till marknaden mycket tidigt. Det skapade en osäkerhet.
Idag har man tagit ett halv steg tillbaka och producerar dels de klassiska vinerna, men bättre, dels de moderna vinerna, men med mer ursprung och det är viner som idag inte måste lagras ett decennium för att konsumeras. En konsensus där man låter kombinera det som gjort Riojas till det vindistrikt det har varit, är och kommer att förbli: stort, klassiskt med tydligt ursprung.
Rioja är idag indelat i tre underdistrikt: Alavesa, Alta och Baja. Sammanlagt mäter distriktet 65 000 hektar där Tempranillo är den mest odlade druvan. Det komplexa i Rioja är inte bara vinet, utan också administrationen. Rioja är en autonom region och som sådan har den andra gränser än vindistriktet Rioja som faktiskt ligger i tre autonoma regioner: Baskien (Alavesa), Alta (Rioja) och Baja (Rioja och Navarra). Detta kan tyckas som värdelöst vetande, men då ska man ta i beaktande att den autonoma Baskiens politiker, gärna ser att Alavesa blir ett eget distrikt. Den politiska bollen är i rullning…
Detta är det bästa underdistriktet där de flesta kvalitetsproducenter och har sina vinerier. Jordmånen är kalkrik, vi är på hög höjd, 600 till 800 meter över havet och klimatet är svalt med influenser från Atlanten i norr.
Det odlas framför allt Tempranillo och Graciano samt den gröna Viura.
Det brukas betraktas som underdistriktet mitt i mellan. Vi är på omkring 600 meter över havet, jordmånen är varierande med kalkhaltiga vingårdar samt med alluvial jordmån på andra håll. Klimatet är varmare än Alavesa men fortfarande tillräckligt svalt för att producera bra råvara.
Här odlas många av de tillåtna druvorna, främst Tempranillo, Garnacha, Graciano, Viura och Garnacha Blanca.
Namnet som betyder lågt, syftar på läget, alltså att det ligger lägre än både Alavesa och Alta, ca 400 meter över havet. Underdistriktet är det varmaste i Rioja med influenser från Medelhavet och jordmånen är relativt näringsrik.
Här odlas framför allt Garnacha och skördeuttaget är högre i vingårdarna i Baja än de övriga två underdistrikten. Samtidigt ska nämnas att detta vinområde genomgår en mycket intressant kvalitetsförbättring.
I framtiden kommer detta underdistrikt att gå under namnet Oriental.
Ett klassiskt vin från Rioja är alltid en blandning, ofta av blå druvsorter med en liten skvätt gröna druvsorter. Dels för komplexitetens skull, dels för att hålla syran uppe i vinet. Praktiskt gick det tidigare till på så vis att många producenter hade placerat enstaka rankor med gröna druvsorter i sina vinodlingar. Alltså de skördades och vinifierades samtidigt.
Idag är det inte lika vanligt, men det förekommer. Syran är tillräckligt hög och med alla de druvor som tillåts får man tillräckligt med komplex karaktär i vinerna. En sak är emellertid oförändrad genom århundradens lopp: den dominerande druvan är Tempranillo, alltid Tempranillo.
Blå druvsorter är Tempranillo, Garnacha, Graciano, Mazuelo (= Cariñena), Maturana Tinta/Parda. Cabernet Sauvignon tillåts på experimentbasis.
Gröna druvsorter är Viura, Garnacha Blanca, Malvasía Riojana, Turruntés, Maturana Blanca,Chardonnay, Sauvignon Blanc, Verdejo
Riojaviner är kända för att kunna lagras länge, mycket länge. Men det är också kända för att redan när de släpps vara lagrade. Det finns tydliga regler kring lagring, vilka fat (alltid 225-liters), men inte vilken ek (amerikansk, fransk, slovensk, rysk).
Den stora poängen med de fyra olika kategorierna, det glömmer man ofta, är att visa på fyra olika vinstilar. Det behöver inte nödvändigtvis vara en kvalitetsgradering mellan exempelvis en Reserva och en Gran Reserva. Samtidigt görs en Gran Reserva endast vid riktigt bra årgångar. Men det är fortfarande en fråga om stil.
Nedan följer lagringsreglerna i korthet och notera att det handlar om de röda vinerna
Joven – vinet behöver inte ligga på fat eller på flaska innan försäljning.
Crianza – vinet ligger minst ett år på fat och därefter minst ett år på flaska.
Reserva – vinet ligger minst ett år på fat och därefter minst två år på flaska.
Gran Reserva – vinet ligger minst två år på fat och därefter minst tre år på flaska.
Det är den sammanlagda tiden och tiden på fat som är det viktigaste. Ett vin som exempelvis ligger 18 månader på fat och därefter 48 månader på flaska är fortfarande en Reserva. Ett vin däremot som ligger 24 månader på fat och sedan 36 månader på flaska är en Gran Reserva.
Visst tillverkas det också vitt vin i Rioja. I all enkelhet kan man dela in det i två delar: ungt och moget.
Druvan som dominerar är Viura och idag blir det allt vanligare att producera viner på 100 procent Viura, i synnerhet i den unga stilen. Men det finns också de som kombinerar Viura med främst Malvasia och Garnacha Blanca. De nytillåtna druvorna, som exempelvis Tempranillo Blanco och Chardonnay, är fortfarande mycket ovanliga och det kommer att dröja innan de sätter avtryck. Det har visserligen kommit ut några enstaka viner på 100 procent Tempranillo Blanco, men de väcker mer intresse som nyhetens behag, än som stora viner.
Och på tal om stora viner: Det är den gamla skolan som producerar unika viner, stora viner, viner som röner allt större uppmärksamhet idag. De var under många år förpassade till historien, men utan att de förändrat karaktären, gillar fler och fler detta. Det är alltså inte fråga om en marknadsanpassning från producenthåll, snarare tvärtom: man har hållit ut, möjligen i vetskapen att man tillverkar unikt, stort vitt vin.
Bevis för detta kom hösten 2016 då ett vitt vin renderade 100 poäng av Robert Parker, världens mest inflytelserika vinskribent. Vinet var från Marqués de Murrieta, Gran Reserva Especial 1986, producerat på Viura från gamla stockar, och hade legat 252 (!) månader på amerikanska fat, därefter 67 månader i cement för att till sist ligga till sig på flaska.
Andra producenter som producerar intressant vin i den gamla skolan är López de Heredia och Bodegas Franco Españolas.
Det vanliga vinet från Rioja är elegant till sin karaktär, medelfylligt med markerad syra, fin blåbärsfruktighet och ekfatstoner. Här gäller att kombinera rätt och då är en klassiker lamm, grillade lammkotletter med grillad röd paprika och rostade rotfrukter för att fånga upp sötman.
Till det röda vinet går också fisk bra, smörstekt eller grillad fisk av smakrikare karaktär. Forell fiskas ju i floden Ebro och är ett utmärkt alternativ.
Att Riojas viner blev så omåttligt populära i Sverige på 1980- och 90-talet har med maten att göra. Vi älskade vinerna till vår svenska husmanskost, både kött och fisk. Och så är det än idag, även om maten ändrat i karaktär. Men klassikerna är ju alltid på väg tillbaka. Oavsett om det handlar om vin eller mat.
Det vita vinet, antingen mycket moget med fattoner eller ungt med frisk syra och fruktiga toner, är också spännande att ställa fram på matbordet. Det fatlagrade, mogna vinet kräver bra matchning och här är kraftig fisk med chutneyliknande tillbehör mycket välsmakande. Till det unga vinet räcker det ibland med några tunt uppskurna skivor lufttorkad skinka för att man ska bli förförd.
Vill du veta mer?
Lyssna på vår podcast om Rioja
Se vår webb-tv om Rioja
Se vår klonk om Rioja
Läs mer om Rioja
Lagom till sommarens alla grillfester lanseras nu det ekologiska Into Tinto The Grape Collective i Systembolagets beställningssortiment. Into Tinto är gjort på ekologiskt odlad garnacha, cabernet sa..
Ny utmaning för Fredagskocken Mattias Larsson i vår webb-TV.
Det spanska mousserande vinet, cava, återhämtar sig efter prosecco-febern. Och det är inte konstigt då vinerna blir bättre och bättre. Vinguiden tipsar därför om de fem bästa cavorna just nu. Länge ..
Världens mest underskattade vin? Jag tror det, men det tar ett tag innan man gillar vinerna från sydspanska staden Jerez. Sherry, sa vi tidigare. Det gör vi inte längre. Men det är fortfarande lika ..
