Frankrikes bakgård, experimentverkstad eller gömda pärla. Namnen är många på området som gärna beskrivs som shabby chic i vinvärlden, nedgånget men med väldigt mycket charm. Nu hittar både vinentusiaster och foodies hit. Vinguiden tipsar om fem riktigt bra producenter.
Det är diffust, det ska man ha klart för sig. Å ena sidan har vi Languedoc-Roussillon, å andra sidan endast Languedoc. Men så dyker begreppet Occitanie upp och någonstans historiskt kallas det även Midi. Men om vi tittar på den franska kartan, heter regionen faktiskt just Languedoc-Roussillon. Och det är här vi är, i södra Frankrike, mot Medelhavet i öster, Pyrenéerna i söder, inklämt i ett hörn och – möjligen – lite bortglömt men där vackra städer som Carcassonne och Montpellier ligger som tydliga referenspunkter för den tillfälliga turisten.
I vinets värld är detta shabby chic per definition, den gamla avdammade mäklartermen som beskriver något som nedgånget, möjligen lite dekadent men som andas kultur, historia och stil, om än i imperfekt. Samtidigt, det finns en potential för den som har blicken för det, som vet att förvalta, som ser storheten bakom byggnaderna med stort renoveringsbehov. För så är Languedoc-Roussillon, en bakgård till lite mer exklusiva områden som Provence eller möjligen Bordeaux i väster. Och med helt andra priser, både när det kommer till hus, tillfälligt boende och vin. Just det, vin, för det görs det en hel del vin i området, faktiskt Frankrikes och ett av världens största sammanhängande vinområden med sina 223 000 hektar, över 20 appellationer, några betydligt mer okända än de andra och en produktion på närmast ofattbara 1 miljard liter. Det är mer än den sammanlagda vinproduktionen i Chile, Australien eller Sydafrika. Som jämförelse kan nämnas att under 2017 köpte vi i Sverige totalt närmare 200 miljoner liter vin från världens alla hörn på Systembolaget, alltså en femtedel av det som produceras i Languedoc-Roussillon.
Kanske är det också detta som är problemet, att den enorma volymen skymmer sikten för ambitionen hos en del producenter, att bulkvinet styr med sin brist på karaktär och ursprung.
– Vi behöver en tydlig exponent, ett mycket känt område som respekteras världen över, säger Jérôme Joseph på negociantfirman Calmel & Joseph.
Foto: Blaise de la Croix
Calmel & Joseph har gjort sig erkända och fått mycket gott renommé, inte minst internationellt, för att de producerar en rad spännande viner under olika etiketter. Men det firman gör är att producera de olika vinerna med tydlig druv- och ursprungsfokus, på respektive vingård. Det normala för många negocianter är att man köper vin på bulk och så gör man en egen blandning och etiketterar den. Men kärleken till de olika vinappellationerna är för stark för Calmel & Joseph för att gå bort sig i volymindustrin.
Det är den här typen av vinproducenter som är så nödvändiga. Inte mer bulk där fokus ligger på tillgänglighet i lägre priskategorier. Visst behöver även dessa konsumenters törst stillas, men det lär inte höja ryktet för Languedoc-Roussillons viner. Och det är just det som behövs, något eller någon som sätter området på vinkartan. Det är i samma andetag lätt att dra paralleller till Rhône där varje vinentusiast kan nämna flera appellationer, inklusive egna favoriter, känna skillnader på vintyper och drömma om en semesterresa där vingårdsbesök är en obligatorisk del. Det är, milt uttryckt, inte så i denna del av Frankrike.
Men det borde det vara.
Förutsättningarna på de över 200 000 hektar vinodlingsmark är naturligtvis legio. Det finns områden som ger bra volym, men knappast karaktär. Det finns också, och dessa är en smula intressantare, områden med karg terroir, lämpliga klimat och intressanta druvor från gamla vinodlingar för produktion av viner inom premiumsegmentet. Det gäller att förvalta dessa förutsättningar, att veta vad man vill och att kavla upp ärmarna för att nå sin vision.
Det finns med andra ord en rad saker som gör Languedoc-Roussillon mycket, mycket intressant. Inte minst en handfull producenter som ovan nämnda Calmel & Joseph, men även Château de Lascaux, Chateau la Negly, Domaine De Mayrac och Gérard Bertrand som alla fem väcker stort internationellt intresse. Sedan har vi ju miljön, vackert grön och kuperat med Pyrenéerna som fond, eller Medelhavet, de vackra, charmigt nedgångna stenhusen, de historiska städerna, den rustika maten som nu också lockar foodies från hela världen, vänliga fransmän, ett avsevärt lugnare tempo och inte så ängsligt som i St Tropez eller uppnäst i Bordeaux. Charm, helt enkelt.
Samt att det finns mycket kvar att upptäcka.