Även om sensommaren varit mer än lovligt generös mot oss när det kommer till värme och soltimmar visar almanackan obönhörligen snart på höst. Om några veckor är det dessutom dags att ställa om till vintertid, så vare sig vi vill eller ej är det höstkostym som snart råder.
I vinvärlden har det redan skiftat som bäst. Där råder nu skördetider, detta efter en säsong som på många ställen bjudit på många överraskningar. Dåliga som bra. I det som i vinsammahang kallas för Nya Världen har det förstås redan skördats och i Kalifornien har till exempel skogsbränder och torka förstört många vinfält i norra delarna av området – Sydafrika har även drabbats av svåra bränder denna säsong vilket gjort att på vissa ställen blev nästan upp till 50% av årets skördar förstörda.
På många ställen i Europa är skördarna nu antingen redan igång eller avklarade. I norra Italien, som Piemonte och delar av Veneto, och i franska kvalitetsområden som till exempel Chablis och Bourgogne vittnar man i år om att många viktiga vinodlingar och fält blivit totalförstörda av regn- och hagelstormar. Jag har också fått rapporter från kamrater som just i skrivande stund befinner sig nere i Maremma, Toscana för att skörda men som mest fått sitta inomhus i väntan på att hällregn och hagelskurar ska upphöra. Andra har befunnit sig på Madeira bland rankor som antingen brunnit ner totalt eller blivit rejält svedda av de bränder som härjade utanför Funchal i början av augusti. Det innebär att årgång 2016 på många håll kan komma att bli ett intressant och uttrycksfullt år när det kommer till slutprodukten i flaskorna.
Följderna kan bli att volymerna blir mindre på vissa håll, vilket gör att prisbilden skjuter iväg. Det kan också göra att de viner som tillverkas av vissa producenter faktiskt just detta år får en helt annan karaktär än vad vi kanske är vana vid. Men det är också det som är en del av tjusningen och charmen, åtminstone då det kommer till oss som konsumenter … Jag tvivlar på att de vinbönder som investerat sina liv och tillgångar i sina vinodlingar delar den uppfattningen när man ser fälten gå upp i rök. Att jobba med jordbruksprodukter är för många ett vågspel, att lita till naturens egna lagar och krafter kan ha sina risker. För hur mycket kunskap, teknik och omvårdnad en vinodling än får är det ändå i slutänden Moder Natur som bestämmer vilken ansikte hon ska visa för vinbönderna när slutnotan vid skördetid lämnas in. Vi får hoppas att de som drabbats hårdast ändå har möjligheten att erbjuda högkvalitativa viner där just årgång 2016 kommer minna om ”tuffare tider” och vi som har dessa i glasen framöver redan nu bestämmer oss för att skänka en extra tanke till alla dessa som kämpar med ”fältens flytande guld”.
Nu är det förstås inte elände och tandagnisslan över hela vinvärlden, nej då – tvärtom! Det skördas som sagt för fullt på sina håll, det har börjat jäsa i ståltankar, kar och ekfat hos de flesta producenterna/vinbönderna. I Champagne har till exempel pinot noirdruvan mått riktigt bra på sina ställen där Grand Cru-status råder. Medan man i skrivande stund på samma ställen väntar in i sista sekunden på att få plocka chardonnay för att de ska nå sin mytomspunna frukt- och syrakaraktär. Skördetider innebär också skördefest, vilket gör att i de flesta byarna runt om i Europa där vinet står i fokus är det folkfester och tillställningar samtidigt som det skördas, plockas, ansas, rensas, pressas och förbereds för jäsningar. Att cykla mellan byarna och kullarna i Bourgogne och Champagne till exempel brukar vara som att ta sig genom stora moln av jäst och fermenteringsångor.
Även här i Sverige där det odlas vin har det förberetts för skörd eller börjat skördas. Till exempel nere i Köpingsberg, mellan Ystad och Simrishamn, där Skånes egen ”champagnekung” Carl-Otto Ottergren sedan en tid driver Köpingsbergs Vingård med egen odling av druvor för framställan av mousserande viner. Bilder på hans Facebook-sida skvallrar om att årets skörd tagit sin början med finfina resultat. Andra svenska vinmakare från till exempel Högberga Vinfabrik, The Winery Hotel och Nordic Sea Winery har varit nere i Toscana och skördat för att nu ta hem druvorna till sina respektive fabriker där vinifieringen tar vid.
Har du möjlighet så råder jag dig att någon gång göra ett besök på en vingård i höstdräkt. Det är en sagolik känsla att möta morgonljuset som försöker tränga sig genom de sista slöjorna från nattens dimma. Att se hur färgprakten vecklar ut sig i takt med att solens strålar fångar och tinar upp eventuell nattfrost på rankor och druvor är som att stilla luta sig tillbaka och låta sig smekas av en finstämd symfoniorkester, där volym och noter lägger sig som balsam runt örat.
Hösten i vingården är vacker och ger vackra viner .. så är det!
Det här ger förstås ett riktigt friskt, fruktigt vin med härlig fräschör. Dofter av persika, päron och mineralitet presenterar sig först och citrustonerna går mer mot mandariner än klassisk citron. På tungan kittlar det rejält av finstämd syra och frukten kommer tillbaka i klanger av persika, gröna äpplen och den klassiska ”sten och flisa”-mineralen. Torrt, nyanserat och tjusigt balanserat av vinmakarna! Riktigt gott i glaset som aperitif och självklar till höstens bjudningar där skaldjur som krabba, hummer och musslor spelar huvudrollen. Varför inte en vitvinskokad moules mariniere där persilladekryddor toppar och förhöjer smakupplevelsen lite extra tillsammans med vinet.
Ett extra tips: Detta vin tål att lagras under rätt förhållanden upp till 15-20 år.
I början av september släpptes årgång 2014 av Crozes Hermitage Yann Chave, från Côtes du Rhône och här pratar vi 100% syrah i sin allra bästa form. Läckert kryddig på näsan, svartpepparen känns nymalen och fin, oregano anas i sin torkade form tillsammans med ett litet fjät av lavendel när tonerna börjar ebba ut. Frukten går mot klassisk björnbär och plommon. Det som är intressant med denna Crozes är att den helt klätt sig i ”ståltanksdräkt” – det vill säga både jäsning och lagring i tio månader har skett under noggrant kontrollerade former. Jag gillar det, det ger en extra fräschör åt frukten och skickar fram fler nyanser av svartpeppar, lakrits och lavendel som sköljer fram i trevliga andra- och tredjevågor i gommen. Medelsträvt och lagom fylligt vilket gör vinet utmärkt till vilt som rådjur och hjort. Kan stoppas undan ”i väntan på” upp till cirka 5 år.
Dessa två anrättningar utmanades sedan med en av Kaliforniens stoltheter: Bogle Old Vine Zinfandel 2013. Från Lodi och Amador County där vinstockarna nått den ansenliga åldern av närmare 80 år och ger fina zinfandeldruvor med hög syra, massor av markerad frukt som sedan lämpar sig ypperligt för vinframställan. Vinet vilar 12 månader på 2 år gamla amerikanska ekfat innan buteljering. Intensiva dofter av mörka bär, skogsbär, skogshallon och vanilj. Man kan även ana stråk av kardemumma om man öppnar upp paletten ordentligt. Smakmässigt generös då det kommer till fruktigheten och syrligheten. Tillsammans med silkeslena tanniner lämpar sig vinet riktigt bra till såväl köttet som de lite sötare ugnsrostade rotfrukterna som serverades till bland annat grönpepparbiffarna. Ett riktigt bra ”höstvin” således!
Philipponnat Royale Réserve Brut är en elegant allroundchampagne där huvuddelen av blenden utgörs av pinot noir (65%) och chardonnay (30%). Härligt fräsch i doften, lätt rostade toner av nysmörat bröd, mogna gulröda vinteräpplen och citrus som pendlar mellan citron och grape. Fin och balanserad syra som nästan känns lite ”citruskrutig” som första reaktion, men som ganska omgående vecklar ut sig till en fyllig mouss i munhålan där äppeltonerna får sällskap av mjuk toffée. Det brödiga hänger med fint i slutfinishen och skapar fin brygga tillsammans med en liten grapebeska vilket gör denna champagne utmärkt till förrätter där ostron och skaldjur bjuds, eller varför inte en smörstekt brödskiva med ett lätt rökt ankbröst tillsammans med en mangochutney och sprött rostade hasselnötter ovanpå.