Mod för mig är att utmana det jag kanske innerst inne inte vågar. Mod kan också vara att gå mot strömmen eller plötsligt välja ett helt annat spår än det jag tidigare skapat som vana och rutin. Mod kan också vara att göra upp med min egen ”valda sanning” …
I vinvärlden handlar väldigt mycket om just mod. Det börjar redan ute hos vinbonden som ska våga satsa på det han/hon tror på. Att göra kloka val efter tradition och historia, men också att våga bryta ny mark och gå tvärtemot för att utvecklingen ska få ta plats. Frågeställningarna är många och återkommande: ”När ska det skördas? Hur blir årets druvkvalitet? Vilka viner ska vi satsa på? Hur blir återförsäljningen? Ska vi satsa på nya stilar eller hålla på tradition?” och så vidare. Många viktiga val som ska göras.
Handen på hjärtat, hur är det med ditt eget mod? Hur ser dina invanda mönster ut när du gör dina val av vin? Är du en nyfiken entusiast som fritt slänger dig mellan vinstilar, druvsorter, årgångar, spännande länder och producenter? En stilren traditionalist som hittat det du tycker om och håller fast vid det? Eller är du rent av kanske en lite ängslig person som gärna låter andra få visa vägen genom tips och utlåtanden om olika viner som kan passa för stunden?
Idag är det inte så himla lätt att alltid följa sin egen inre röst då alltfler krönikörer, kolumnister, vinkännare och andra skribenter har tillgång till en plattform där han/hon slår olika slag för viner, årgångar, stilar och annat som kan anses vara intressant och rätt i tiden. ”Vem ska jag tro på?” som Thomas Di Leva sjunger i sin stora hit från 1987: Experten och sommelieren som varje fredag tipsar om drycker i TV-rutan? Den erfarne vinprovaren och krönikören som skriver lättbegripligt varje vecka i någon av de stora dagstidningarna? Eller är det vinjournalisterna som varje månad bjuder på tips och finfina reportage i snygga, väldesignade coffetable-magasin som har den ultimata vägvisaren till vad som är de rätta och bästa vinerna att införskaffa? Publikt eller smalt? Vardag eller finewine? Stora erkända producenter eller småskaligt obskyra innovatörer? Frågorna är många och vem har egentligen det rätta facit?
Vi människor är ofta rädda för att inte passa in, göra fel eller inte följa den röst som skriker högst så det är fullt naturligt att ambivalens ibland råder när alternativen plötsligt ter sig många och ankdammen skapat sitt svall av vågor åt samma håll.
Kanske är det dags att utveckla den egna vinprofilen en smula?
Jag tänkte fresta dig med en liten utmaning: Våga upptäcka något nytt nästa gång du väljer att köpa ett vin. Styr inte stegen mot favorithyllan på Systembolaget för att plocka på dig samma flaska, box, druvsort eller märke som alltid. Vad händer om du istället faktiskt skulle välja något annat som du alltid varit nyfiken på? Törs du köpa ett vin du aldrig har smakat? Vågar du välja ett vin från ett mindre känt vinland som till exemplet Grekland, Slovenien eller Tunisien nästa gång? Vad händer om du inte låter prislappen få styra? Om du nu till exempel är beredd att betala 400-500 kr för en flaska av ”Husets vin” på en restaurang, varför drar du då öronen åt dig för att lägga samma summa, 400-500 kr, på ett kanonvin i Systembolagshyllan eller beställningssortimentet? Smakupplevelsen är garanterat större!
För egen del har jag behandlat vita viner från Spanien samt viner från Kroatien och Nya Zeeland lite styvmoderligt, därför har jag lovat mig själv att dessa ska få ta mer plats i mitt vinfokus i år.
Till sist: Det vore riktigt kul om Systembolaget med dess inköpare tog sitt mod till fånga och vågade bredda utbudet på hyllorna, vågade visa att vinvärlden idag handlar om så mycket mer än det vi ser överrepresenterade exempel på idag.
”Endast döda fiskar flyter med strömmen” …
Vintips och tre bevis på att mod lönar sig