Att syn, lukt- och smaksinnena tillsammans påverkar upplevelsen av ett vin är nog för de flesta okontroversiellt. Men hur står det egentligen till med hörseln? Kan ljudintryck och i synnerhet musik, påverka hur vi uppfattar det vi har i glaset?
Jag förnimmer själv en ljus midsommarnatt för några år sedan. Midnattssolen speglar sig i den spegelblanka sjön. Några stråk av morgondimma klamrar sig fast i vasskanten. Ett svagt sammelsurium av läten från morgonpigga fåglar hörs svagt i fjärran. I den öppna spisen sprakar en värmande eld. Jag sitter i en fåtölj och blickar ut genom det antika fönstret, som i sin ojämnhet får sjön att bölja svagt.
Genom högtalarna strömmar den kanadensiska operasångerskan Maureen Forresters underbara kontraaltstämma i sin version av Johan Sebastian Bachs Ebarme Dich från Matteuspassionen, inspelad 1967. Troligen den mest underbara tolkning av Erbarme Dich som finns. Åtminstone är det min absoluta favorit.
I glaset har jag en förhållandevis vanlig pinot noir från Nya Zeeland. Missförstå mig rätt här; det produceras fantastiska pinot-viner på den avlägsna ö-gruppen, men det här var ett tämligen ordinärt vin – jag kommer inte ens ihåg vilket det var. Men upplevelsen har etsat sig in i mig. Jag njöt i stora drag där och då och jag kommer ihåg den silkeslena munkänslan, den tilltalande fruktigheten, den långa angenäma eftersmaken.
Det finns ett antal studier som påvisar att musik i allmänhet och klassisk musik i synnerhet kan ha positiva effekter på såväl hälsa, välbefinnande som minne. Klassisk musik har i vissa studier visat sig kunna sänka blodtryck och en annan studie påvisade smärtlindrande effekt av Beethoven vid kronisk smärta. Klassisk musik verkar även kunna göra oss mer emotionella och i en studie från 1993, påvisades förbättrade resultat på vissa delar i ett Stanford-Binet intelligenstest vilket gav upphov till den populariserade ”Mozarteffekten”.
Det ligger därmed nära till hands att fundera på hur musik kan påverka upplevelsen av det vi dricker. Smakar en elegant Bonnes Mares likadant till dödsmetall som till Goulds Goldbergvariationer? Är upplevelsen av en mogen Barolo samma till FM Belfast som till John Coltrane?
Ett antal socialpsykologiska studier har faktiskt utförts för att studera hur musik påverkar oss människor i olika kontexter. I början av 1990-talet visade en studie att människor i högre grad omtalar ett café i positiva termer, om de spelar musik som de tycker om. Det låter i mina öron som ganska mycket sunt förnuft. Intressantare är en studie från 1993 där man studerade skillnaden i köpbeteende i en vinbutik där man spelade en top-40-lista samt klassisk musik. Resultatet visade att kunderna i högre grad köpte dyrare viner när klassisk musik spelades.
Liknande resultat finns från restaurangstudier och i en av de intressantare delades gäster in i fem grupper där en grupp gäster fick lyssna på Carl Orffs majestätiska Carmina Burana, en annan grupp på Tjajkovskijs subtila balettakt Nötknäpparen. Ytterligare en grupp fick lyssna på Depeche Modes Just Can´t Get Enough. En fjärde grupp fick lyssna på lugna låten Breakdown och den sista gruppen fick avnjuta vinet under tystnad.
Gästerna ombads att efter fem minuter avge omdömen på vinerna utifrån några olika parametrar som exempelvis mjukhet, kraftfullhet och så vidare. Resultatet visade att upplevelsen av vinet påverkades av musiken de lyssnade på; gästerna som lyssnade på Carmina Burana beskrev vinet i högre grad som ”kraftfullt” än de som fick lyssna på Nötknäpparen och så vidare.
Jag kan tänka mig ganska många faktorer som kan förklara resultaten. I någon mening finns det troligen en kulturell västerländsk kontext som påverkar uppfattningen av musiken. Klassisk musik är i högre grad förknippad med stil och klass än andra musikstilar och vår inneboende förmåga att skapa stereotyper kan förklara en del av resultaten. I gruppen som lyssnar på klassisk musik finns dessutom fler högavlönade vilket kan förklara en del av de uppvisade köpbeteendena.
Icke desto mindre rör sig mina tankar åter tillbaka till den där ljusa midsommarnatten i det lilla torpet långt uppe i norr och min upplevelse av Maureen Forresters version av Erbarme Dich som för mig skapade en minnesvärd upplevelse av en, förvisso trevlig men ändå förhållandevis ordinär pinot. För mig är det bevis nog för att ett vin inte bara är en jäst alkoholdryck på vitis vinifera.
Upplevelsen av ett vin är alltid beroende av de föreställningar vi har av det och de gånger jag bestämmer mig för att avnjuta ett dyrare vin, försöker jag skapa så bra förutsättningar som möjligt för det. Det handlar inte bara om att välja rätt musik för ens sinnesstämning; det handlar om att förstå vinets historik – dess inneboende själ, som i många fall är ett uttryck för en kulturtradition som sträcker sig decennier tillbaka i tiden. Format av människors svett, möda och umbäranden. Ett koncentrat av terroir och historia.
Nedan följer några spontana vintips och vad jag just nu skulle att välja att lyssna till dem.
Peter Mattei och Alexandra Deshorties under repetitionen av Figaros Bröllop. Matteifestivalen 2011.
Att lyssna till: Det finns mycket att säga om Wagner, men eposet Nibelungens ring är något av det mäktigaste som någonsin producerats i musikväg. Till det här vinet lyssnar jag gärna på den mörka Siegfried. Tyngden och den kusligt spöklika känslan skapar en musikfond som väl står upp till kraften och tyngden i det här klassiska rieslingvinet.
Att lyssna till: För mig är Bourgogne väldigt mycket Bach och i synnerhet Glenn Goulds inspelning av Goldbergvariationerna från 1955. Musiken är bräcklig, men ändå kraftfull. Det finns en enorm emotionell subtilitet i dess uttryck och Glenn Goulds pianospel balanserar på en bräcklig kant mellan genialitet och excentricitet. På något sätt är det vad jag också associerar med bra bourgogneviner. De är ofta uppbyggda i lager av komplexitet och uttrycker på något sätt en känsla som jag finner i Goldbergvariationerna.
Att lyssna till: Erbarme Dich ur Bach Matteuspassion med den kanadensiska kontraalten Maureen Forrester i inspelningen från 1967. På många sätt är hennes sång essensen av vad det här amerikanska pinotvinet uttrycker. En djup och varm känsla, utan att det blir kvalmigt.
Att lyssna till: Rachmaninoff Symfoni No 1 i D moll. Om jag mer associerar Bourgogne med den subtila elegansen i Glenn Goulds pianospel, är Rachmaninoff mer Bordeaux för mig. Kraftfullt, svulstigt men ändå med en fantastisk elegans och finess. Rachmaninoff på hög volym och en stor kupa Bordeaux ackompanjerar varandra på ett ypperligt sätt.
