Det råder påsktider, vilket innebär att de flesta av oss på ett eller annat sätt sätter oss till bords med vänner och familj. Vi tycker om att fira när det kommer till storhelger och självklart så erbjuds både mat och dryck i traditionella och kanske lite överraskande versioner. Jag tänkte denna gång fokusera lite på sillen … denna kameleont i påskbuffén.
Att öl med sin utomordentliga kolsyra, humle och beska gifter sig fint med sillen vet vi, och att snapsen med sina olika kryddningar är en förförande kamrat är också känt, men hur är det egentligen med vin och sill i kombination? Det är som du säkert vet inte helt enkelt att matcha vin med sill då den med sin sälta, sötma, syra och umami-dräkt gärna uppträder i olika skepnader tillsammans med lag och såser.
Kort sagt – det kan bli rena rama katastrofen om man inte hittar rätt vin.
Ett strävt och fatlagrat rött vin till matjesillen kan få vilken påskkärring som helst att störta till marken i raketfart mot ond och bråd död. En elegant och stilsäker chablis till krämig curry- eller senapssill får smaklökarna att kasta in handduken och säga upp kontraktet för all framtid. Skickar du dessutom in äggen (utan majonnäs) och den råa löken i bilden kan apocalypsen vara närmare än du anar…
Men det går att hitta lyckade lösningar utan att skrämma bort varenda gäst runt bordet – du får bara ha lite koll på ”krut & syra” som en kollega till mig uttryckte det då vi för något år sedan träffades över ett sillbord tillsammans med olika viner. Allt i syfte att hitta lyckade kombinationer. Jag kan säga som så, att jag har nog aldrig befunnit mig så högt och samtidigt så lågt på min smakbarometer som den gången. En del kombinationer gick bara inte att hantera, det var till och med så att sillen själv gav upp och protesterade högljutt vissa gånger.
Jag kommer särskilt ihåg Brantevikssillen som erbjöds ett bråkigt Barolovin – jag tror på riktigt att jag såg liemannen djupt i ögonen, och när den feta rödlök- och vitlöksillen med sin trögflytande gräddighet kastades in i munnen ihop med en fatlagrad Chardonnay från Buena Vista i Kalifornien, så trillade jag bokstavligt talat av stolen i ren skräck.
Jag har aldrig smakat något så horribelt sedan min mormor en påsk för länge sedan serverade malörtsbitter Rosita till påsktårtan.
Vi kom i allafall fram till några riktigt läckra kombinationer som jag sedan dess faktiskt brukar bjuda vänner och familj på – och det höjs både ögonbryn och vinglas runt bordet då det upptäcks att 1+1 ibland faktiskt blir 3. Du hittar dem bland vintipsen här nedan. Så glöm inte att ”friskt vågat är hälften vunnet”, låt gärna vinet få bekanta sig med sillbordet i påsk och i slutänden är det trots allt bara du själv som kan avgöra vad du tycker är gott eller inte.
Glad Påsk
Alsacevinerna med sin friska syra, tydliga frukt- och blommighet samt lite ”fetare” känsla skär ofta som en bra spjutspets genom det salta och feta i sillinläggningen. Är det en lite kryddigare sill så passar Pinot Gris Réserve 2014 från Cave de Turckheim finfint där dofter och smaker som honung, päron och lite persika lyfter fram en spännande eftersmak och vitpeppartonen i vinet leker tafatt med svartpepparkornen i sillinläggningen.
En annan kamrat från Alsace som står upp fint mot sillens alla smakkaraktärer är den druvaromatiska Gewurztraminern. Med sin lite oljiga, kryddiga, fruktigt blommiga, nästan parfymiga doft- och smakdräkt så kan man hitta riktigt bra smakupplevelser bland sillutbudet.
Jag väljer att låta sötman i vinet träda fram än mer i detta fall genom att välja en Bestheim Gewurztraminer Vendanges Tardives 2013 – vilket betyder att druvorna skördats extra sent – det vill säga de får hänga kvar på klasen längre för att uppnå högre fruktsockerhalt, en del druvor får även angripas av Botrytis för att ge den rätta balansen och smakkaraktären. Detta ger vinet en utmärkt skjuts in i matchen mot till exempel matjesillen där fetma, krydda och salt- & sockerkänsla från spadet gifter sig fint med vinets fetare fruktkänsla och lite högre restsötma.
Serveras det svartvinbärs-, lingon- eller rödvinssill på bordet passar till exempel en Rotari Rosé 2010 från italienska Alto-Adige DOC Trentino utmärkt. 36 månader på jästfällningen ger vinet hög fin syra, en frukt och brödighet där toner som blodapelsin, smultron, citrus samsas med brioche och nötter. Lång elegant eftersmak där beskan och syra stretar på bra mot sillens salta, syrliga och kryddiga smakexplosioner.
Denna La Rioja Alta Gran Reserva 904 från år 2004 är med sin kraftfulla, men ändå lite runda och silkiga karaktär en utmärkt partner till lammet. Frukten och kryddhettan samsas med fatet och den touch av läder som valsar runt i näsan gifter sig fint med dofterna från tallriken. Lång elegant eftersmak där även den klassiska vanilj- och cedertonen framträder på bästa sätt. Jag tror till och med att påskalammet skriver under på att detta är ett av de bästa sällskapen att hamna i.
